Örnkoll

Jag vaknade av att jag trodde slutet var nära, men det var bara ett ösregn som vräkte ner på plåttaket. Dessvärre öste regnet ner lika mycket när jag stod och svor ramsor över att bakluckan på den allt mer krassliga bilen hade hakat upp sig på soptippen dit jag åkt för att slänga gammal bös (skräp). Lika befriande var det när jag hade ålat mig in i skuffen, fått upp luckan och vräkt i väg allt.